Nu skulle Elin blogga. Fast hon kan inte, för hon är lite handikappad, så jag får ta jobbet. Hon har krav också, det ska handla om mig och Elin. Och inte var för sig, utan i relation, antar jag.

-Vad ska jag skriva då? Undrar jag.

-Skriv från hjärtat, svarar Elin.

Hjärtat. Hjärtat. Vad har jag i hjärtat just nu? Det får inte vara om marxismen heller, säger Elin, som om jag skulle ha den i hjärtat. Nej du. Knäppskalle. Karl Marx alltså, inte Elin.

Det bästa med Elin är att hon alltid är så glad. Måste vara det jag föll för först. Hon är ju snygg och så också, men det som särskiljer henne från jordens övriga kvinnliga population är att hon verkligen alltid är glad. Brutet finger och smäror till 100, hon skojar och ler ändå. Är jag nere någon dag kan jag alltid slå henne en pling, hon får mig på bra humör direkt.

Så, det var väl från hjärtat? Kanske kommer mer under kvällen. Känslor är som choklad - lämpar sig bäst till kaffe och i små portioner.

//Mikael