Det är inte min eftermiddag/kväll. Allt började med att mamma och pappa inte skulle åka hem efter kyrkan, så jag fick sätta mig på tåget. Jag missade alla tåg jag kunde missa och när jag äntligen kom på Norsborgtåget blev jag terroriserad av en kille som spelade fruktansvärt på fiol och 2 tiggare som ville ha pengar av mig. De stod säkert en hel minut och höll handen framför mig. Vad fattade de inte? - Jag hade inga pengar på mig.
När jag äntligen kom fram till Alby missade jag precis bussen. Fick traska hem i duggregnet. När jag har typ 300 meter kvar fick jag ett sms av pappa som undrade vart jag var. Jag la på telefonen med Mikael och berättar att jag är snart hemma. När jag frågade var de själva var, svarade pappa att de var hemma. HEMMA!!! De skulle ju inte ens hem. Det var som upplagt att få mig irriterad. När jag lagt luren tappade jag mitt paraply och blev helt lerig. Varför just mig och denna dag som började så bra?!
Pappa hämtade och körde hem mig de 200 metrarna som var kvar. Nödvändigt.
Under tiden jag åt mat frågade mamma mig hur länge Skärholmen hade öppet. Jag berättade att de stängde 17.00 på söndagar, men om de ville handla lite senare kunde de åka till Kista eftersom de stänger 21.00 varje dag. Sen bad jag att få följa med om de skulle till Kista eftersom då kunde de släppa av mig hos Mikael. Men tror ni inte att de åker utan mig?! Suck.