Nu är jag hemma igen. Det gick riktigt bra måste jag säga. Distriktssköterskan var en ung duktig och trevlig tjej som bjöd mig på vatten och allt… vilket i och för sig kunde bero på att jag höll på av svimma… Inte för att det gjorde ont och inte heller av det faktumet att hon tappade mig på blod, utan jag kände bara hur jag blev mattare i kroppen och hur allt började svartna och snurra. Det var rätt obehagligt, men det berodde nog bara på att jag har anemi (blodbrist)… Men trots det, gick det som sagt - riktigt bra. Jag är förvånad över att det gick bra faktiskt. Det har alltid varit en bitter kvinna runt 45-årsåldern med kort stripigt hår, finlandssvensk dialekt, en hemsk brunröd färg på läpparna (hon måste verkligen byta läppstift...), som tagit alla blodprov som jag kan minnas uppe på vårdcentralen. Och hon lyckades alltid med att ge mig stora fula blåmärken i armvecket efter proven som om det inte räckte med eksemen jag får av tejpen. Men idag kom jag lindrigt undan, inga blåmärken och knappt något eksem.

Nu är det frukost. Äntligen får jag äta!